Skatter i Europa jämförda

Så läser du rankningen

Toppskatten säger inte hela sanningen

Det första en tabell som denna lockar till är att läsa av den översta raden och dra slutsatsen att ett land är dyrt att bo i skattemässigt. Men den siffra som rankas är den högsta marginalskatten, alltså den procent som tas ut på den sist intjänade kronan över en viss gräns. Den träffar bara den del av inkomsten som ligger ovanför tröskeln, inte hela lönen. En person med en helt vanlig inkomst betalar i praktiken sällan i närheten av den översta satsen, eftersom lägre inkomstdelar beskattas i lindrigare skikt eller inte alls. Toppskatten är därför ett mått på hur brant kurvan blir i toppen, inte på vad en genomsnittlig löntagare faktiskt lämnar ifrån sig. Att jämföra länder enbart på denna rad är som att bedöma ett helt vägnät utifrån den brantaste backen. Använd raden som en indikator på systemets progressivitet i toppen, inte som ett facit för den vanliga skattebördan.

Marginalskatt kontra effektiv genomsnittsskatt

Skillnaden mellan två begrepp avgör hur tabellen ska tolkas. Marginalskatten är satsen på nästa intjänade krona och stiger stegvis ju högre upp i inkomstskikten man kommer. Den effektiva genomsnittsskatten är i stället den totala skatten delad med hela inkomsten, alltså det som faktiskt lämnar plånboken uttryckt som andel. Eftersom de lägre inkomstdelarna beskattas mildare ligger genomsnittssatsen alltid under marginalsatsen, ofta med bred marginal. Två länder kan dela samma topprocent i tabellen men ge helt olika verklig belastning, beroende på hur snabbt trappan stiger och var stegen sitter. En rankning byggd på marginalskatt fångar taket, men det är genomsnittssatsen som beskriver upplevelsen för hushållet. Ett vettigt sätt att läsa tabellen är därför att först fråga sig vilket av måtten raden avser, och sedan komma ihåg att den enskilda medborgarens faktiska andel nästan undantagslöst är lägre än den siffra som avgör placeringen i listan.

Vad som verkligen styr skattebördan

Toppsatsen är bara en av flera hävstänger som tillsammans avgör vad man betalar. Grundavdrag och andra avdrag krymper den beskattningsbara inkomsten innan någon sats ens tillämpas, vilket kan lyfta bort en betydande del av lönen från skatt. Skiktens bredd spelar också roll: ett land kan ha en hög topprocent men låta den slå in först vid en mycket hög inkomst, så att den träffar få personer, medan ett annat med lägre topprocent kan nå den redan vid måttliga löner. Ovanpå inkomstskatten kommer ofta sociala avgifter, som inte alltid syns i en tabell över just inkomstskatt men i praktiken höjer den samlade bördan. För att läsa jämförelsen klokt bör man därför fråga: var börjar toppsatsen bita, hur generösa är avdragen, hur breda är skikten och vad tillkommer utöver själva inkomstskatten. Först när dessa delar vägs samman blir en rankning en meningsfull bild i stället för en förenklad etikett.