Om hur många år är du ekonomiskt fri?

Ditt FI-tal styrs av utgifterna

Kalkylatorn utgår inte från din lön utan från vad du faktiskt gör av med per år. Formeln är enkel: FI-talet = årliga utgifter delat med din uttagsandel. Vid den klassiska 4-procentsregeln blir det utgifter gånger 25, eftersom 1 delat med 0,04 är 25. Säg att du (illustrativa siffror) lever på 20 000 i månaden, alltså 240 000 om året – då landar FI-talet på 6 000 000. Det avgörande är att det är utgiftssidan, inte inkomsten, som sätter måltavlan. Två personer med samma lön kan ha helt olika FI-tal om den ena lever dyrare. Det som sänker summan du behöver spara ihop är därför i första hand inte en högre lön, utan en varaktigt lägre utgiftsnivå. En dyrare livsstil höjer både det du måste bygga upp och den avkastning kapitalet sedan ska bära varje år.

Varifrån 4-procentsregeln kommer

4-procentsregeln bygger på historiska studier av hur mycket man kunnat ta ut ur en blandad portfölj utan att den tog slut under en lång pensionsperiod. Tanken är att ett uttag på runt fyra procent av startkapitalet, sedan justerat för inflation, historiskt ofta höll i flera decennier. Men det är en tumregel, inte en garanti. Den bygger på svunna marknader, förutsätter en viss aktieandel och tar inte hänsyn till skatter eller avgifter. Den största fallgropen är sekvensrisk: faller marknaden kraftigt strax efter att du slutat spara, tär både ras och uttag samtidigt på kapitalet, och det kan vara svårt att hämta igen. Många väljer därför en försiktigare andel, till exempel runt 3,0–3,5 procent (illustrativt), vilket höjer FI-talet men ger mer marginal. Läs talet från kalkylatorn som ett riktmärke att stresstesta, inte som ett facit.

Ett räkneexempel steg för steg

Tänk dig en person med illustrativa utgifter på 18 000 i månaden. Årsutgiften blir 216 000. Med 4-procentsregeln ger det ett FI-tal på 216 000 gånger 25, alltså 5 400 000. Säg vidare att hen redan har 800 000 sparat och lägger undan 12 000 i månaden, och räknar med en försiktig real avkastning på runt 4 procent per år (allt illustrativt). Kalkylatorn rullar då kapitalet framåt: varje år växer det befintliga innehavet med avkastningen plus årets sparande, tills summan når 5 400 000. Här landar det på i storleksordningen sjutton–arton år. Ändra en enda ingång och resultatet svänger tydligt. Sänker du årsutgiften till 15 000 i månaden faller FI-talet till 4 500 000, och antalet år krymper märkbart – utan att du sparat en krona mer. Det visar hur känsligt slutdatumet är för just utgiftsnivån.

Sparkvot och utgifter slår avkastningsjakt

Det finns tre rattar: hur mycket du sparar, hur mycket du gör av med, och vilken avkastning du räknar med. De två första har du kontroll över; den tredje styr marknaden. Sparkvoten – andelen av inkomsten du lägger undan – är den mäktigaste. Höjer du den sparar du både mer varje månad och vänjer dig vid lägre utgifter, vilket samtidigt sänker FI-talet. Dubbel effekt. En vanlig dyr miss är att jaga någon procent extra avkastning genom högre risk eller dyra produkter, medan man låter utgifterna glida uppåt i takt med lönen. Avgifter och skatter äter dessutom tyst upp en del av den avkastning du sträckte dig efter. En annan fallgrop är att sätta en optimistisk avkastningssiffra i kalkylatorn och behandla resultatet som säkert. Testa hellre ett par lägre avkastningsantaganden och en försiktigare uttagsandel, och se om planen håller även då. Detta är utbildning, inte personlig rådgivning.